I måndags morse var Andreas och jag på Östra sjukhuset för vårt rutinultraljud som vi längtat efter så länge. Men det var veeerkligen inte som jag förväntade mig, jag var i förväg så förväntansfull och taggad och tyckte det skulle bli skitkul men när dagen väl kom var jag såå himla nervös!! Jag har ju känt bebisen några gånger MEN det har varit någon vecka emellan till en och en halv, så när vi skulle till ultraljudet så tänkte jag att de rörelserna jag känt kanske var inbillning och att bebisen faktiskt kanske inte var vid liv.. Det var ju endå över 7 veckor sedan vi fick se att det fanns hjärtslag och på den tiden hade ju vad som helst kunnat hända. Iallafall när vi väl kom in i undersökningsrummet kändes det så jäkla läskigt, jag var på riktigt jätterädd när jag la mig på britsen. Jag tog tag i Andreas hand och höll den nästan krampaktigt samtidigt som jag stirrade in i skärmen med bilden. Barnmorskan spruttade på den kalla gelen och började undersökningen, och de 5 sekunderna innan man såg nånting kändes som en evighet och som att livet höll på att ta slut – sen såg vi en liten skapelse med ett dunkande hjärta (tack och lov för det och vi kunde börja andas lite igen. Men jag var stel som en pinne och jättestressad hela vägen fram tills i slutet när vi äntligen fick höra att allt såg bra ut, och då kunde jag njuta av det lilla som var kvar. Jag frågade om det gick att se om det var en pojke eller flicka och då tittade vi efter och såg 3 streck – som iallafall enligt barnmorskan skulle vara blygdläppar.. Kändes så självklart eftersom att det är det vi trott sen dag ett men jag var endå tvungen att dubbelkolla med barnmorskan så jag frågade hur det hade sett ut om det var en pojke och då kollade hon på mig som om jag inte hade alla hästar hemma och svarade att man hade sett en penis och en pung och då kände jag att jag kanske skulle va tyst haha..
Fick även reda på varför jag känner fosterrörelserna så dåligt också – min moderkaka ligger i framkant vilket tyvärr dämpar just det. Men vad gör det så länge som vår skatt mår bra??
Tidigare hade vi fått datum för BF den 30 januari 2018, men det fick vi ändra på – vårt nya datum är 27 januari istället och det är så himla vackert. 27 januari är min älskade (tyvärr bortgångna) mormors födelsedag, och tänk att bara få reda på att vi ska få en flicka beräknad på hennes dag känns som det finaste nånsin. Men det datumet är också Andreas pappas födelsedag och datumet då hans farmor gick bort så det är ett väldigt speciellt datum för oss. Och ja jag vet att det bara är ett datum som förmodligen inte kommer stämma i slutändan men endå!!
Vi är så lyckliga <3
Senaste kommentarer